Om låt #12 på skivan Vid Grinden
- en tolkning av Butch Hancocks She Never Spoke Spanish To Me - inspelad av Joe Ely 1977.
Joe Ely och jag har ett långt musikalisk förhållande som sträcker sig ändå tillbaka till London 1981 och en resa med Kyrkans Ungdom Matteus och Ansgars scoutkår.
En kompis, som alltid haft en näsa för god kultur hade koll på Joe redan på den tiden och drog med ett gäng av oss till The Venue, en gammal biograf som 1978 gjordes om till rockklubb och något överraskande visade sig sälja enbart svenska öl under namnet Kalleback.
En viss förvirring uppstod. Bara svenska flasköl? Vi hade åkt till London för att dricka engelsk bitter och lager i pintglas. Kalleback? Never heard of. Efter att ha läst på etiketterna förstod vi att det rörde sig om helt vanliga Pripps Export, försedda med en detaljerad historia om hur vattnet hämtats från en källa i den lilla orten Kallebäck utanför Göteborg. Det rörde sig alltså om Pripps ordinarie fabrik i Västra Frölunda. Nån källa hade vi aldrig hört talas om i Sverige men här var det big news.
Jag minns inte så mycket av själva giget då vi lade ner vår själ i att djupstudera kvaliteten på den där Kallebäckskällan. Men så här kan det mycket väl ha ha sett ut i alla fall.
Nästa gång Joe dök upp var några år senare på svensk TV tillsammans med ett Sovjetiskt band. Det här var under kalla krigets dagar. Eller kanske snarare när det så smått började anas en glasnost. Han gjorde några låtar med egna bandet och några tillsammans med ryssarna. Det lät väl sådär, har jag för mig.
Det var nog först när jag köpte skivan Love and Danger från 1992 på Myrorna som jag blev ett riktigt fan. Jag fastnade speciellt för låten The Road Goes On Forever And The Party Never Ends. Man hör ju redan på titeln vartåt det lutar. I samma veva spelade jag också in en konsert från Sveriges Radio som är riktigt lysande med låtar som Boxcars, Row of Dominoes, Dallas och Are You Listening Lucky? där bandet gjorde nästan ZZ-Topliknande versioner av Joes annars, ofta ganska countrydoftande låtar.
She Never Spoke Spanish To Me är skriven av bandkollegan i Flatlanders Butch Hancock och finns med på Joes första soloalbum från 1977. Huruvida den ingick i showen på The Venue 1981 minns jag inte (jädra Kalleback) men bandet bör i alla fall ha varit ungefär detsamma.
Hon talade aldrig spanska med mig (She Never Spoke Spanish To Me)
Vi möttes på en bar i söder
Hon var vild och farligt vacker
Hon sa, jag sjunger gärna en sång om det passar sig
Alla poeter var eniga:
”Spanska är dom älskandes språk”
Men hon talade aldrig spanska med mig
Hon var född i södra Spanien
där hon läst sig sjunga sånger
Hennes pappa ville hon skulle stanna och utbilda sig
Helgon och syndare arm i arm på galej, dom sjöng:
”Spanska är dom älskandes språk”
Men hon talade aldrig spanska med mig
Som en vildkatt som ylar utanför din dörr
Sa hon, du kan få mig för en stund men aldrig hela mig
Hon diskuterade högljutt med skuggor ifrån förr
Men hon talade aldrig spanska med mig
Hon sa, kan vi ses och jamma nångång
Jag har ett eget sätt att sjunga min sång
Jag sa, jag har ett ställe här bredvid, kom förbi hos mig
Hon nickade mot sin pojkvän, som sa
”Spanska är dom älskandes språk
Men hon talar aldrig spanska med dig"
Jag lämnade henne på en bar i söder
Lika vild och farligt vacker
Hon sjöng samma sång som hon en gång sjungit för mig
Barägaren harklade sig och sa:
”Spanska är dom älskandes språk”
Men hon talade aldrig spanska med mig
Nej hon talade aldrig spanska med mig